slangmigvidamubron

Med krokarna vässade och spöna redo, sökte vi nya jaktmarker vid foten av Hallandsåsen. Det var jag, Einar och Mattias Madsen. Madsen, flugfiskare från Tyringe, precis som Einarsson. Vi hade tänkt testa ett nytt ställe. Stensåns mellersta fiskevårdsområde föll lotten på. Efter alla turer i Stensån nedre, skulle det bli intressant, att se, vad ån hade att erbjuda längre upp. Här fanns ungefär en mil av outfoskat vatten med tillgång av både vandrande lax och havsöring. Einar blev smått salig när han fick se de första poolerna, nere vid Åstarps bro. -Här måste stå fisk, sa han.

            http://www.stensanslaxfiske.se/ : Om Stensån mellersta FVO

Någon fisk blev det inte. Vi vandrade längs snåriga stigar och fiskade av stora partier, utan resultat. Beslut togs och vi packade in oss i bilen igen. Körde mot Östra Karup och den sista sträckan av fiskevårdsområdet. Vi satte oss i vårsolen och fikade och tittade ner på ån. Vattnet hade lite annan karaktär här, än det andra stället. Bredare och mycket mindre träd och buskar.
- Här smäller det, sa jag.
- Det sa du om det andra stället med, log Einar skeptiskt.

Vi vandrade över bron och jag tog av vänster in i en hage. Einar och Madsen gick höger mot ett mer öppet fält. Efter ett par minuter kände jag en stöt i mitt spö, men mitt mothugg var för sent. Då ringde det i mobilen.
- Madsen har nog fan en lax på, skrek Einar.
När jag väl kom fram, drillade Mattias en större fisk.
- En lax, jag är säker, sa Einar.
- Kan vara en öring med, sa jag.
När den landats kom svaret direkt, en lax. Man kan se det på stjärten och prickarna. En laxbesa på omkring 70 cm hade slukat Madsen fluga. 2.3 kg. Hans första lax någonsin. Härligt.

 Mattias Madsen med sitt livs första lax, tagen på en grön fluga, Stensån. Fisken återutsattes.



En vana att bada verkar förfölja oss. Denna gången var det Mattias tur. Vid återutsättandet gled han mycket stilfullt ner i vattnet med sin fisk. Något lerig och gyttjig gick han till bilen och klädde om till mina vadare. Men det var det nog värt efter laxen :)

Fisket fortsatte. Vi kastade tålmodigt och hade en del känn men inget som ville fastna. Det öpnna landskapet med bördiga åkrar och fält, gjorde det ganska lätt att fiska och ta sig fram här. Men likså hade man inte mycket till riktmärken i vattnet. Alla ställen såg likadana ut.

      Flugfiskande skåningar på besök i Halland.

In vid ett stråk med vass fick jag ett rejält hugg. Kände direkt att de här var inte en liten fisk. Den tryckte ner mot botten och började med långa knyck, göra motstånd. Sen stannade den av. Sakta men säkert började den ge med sig och röra sig motströms, i min riktning. Einar som stått hundra meter längre ner kom rusandes.
- Det är säkert en gäddejävel, sa Einar. 
- Då väger den fem kilo, sa jag.
Drömmen om en lax eller öring fanns ju där hela tiden. En blank sida och man hade varit väldigt nervös. Istället visades en gul-vit sida ett par meter ut.
- Gädda, sa vi samtidigt, något besvikna.
Eftersom håven hade sina begränsingar, fick Einar lägga sig på knä och offra sin hand. Ett ordentligt "nackatag" senare låg en fet vårgädda i gräset. Kändes lite som om man hade blivit lurad. Som vanligt blir man förföljd av denna rovgiriga fiskart. Slår aldrig fel. Lyckas, (eller misslyckas?) genom att kroka denna art i alla möjliga tänkbara och otänkbara vatten. Vi valde att inte sätta tillbaka denna "Öringdödare". Kanske gjorde man också vattnet en tjänst, då denna fisk var fylld med rom och alltså inte hade lekt än. Måste ha retat den ordentligt, med min lilla 10 grams spinnare.

 Gedda, med en gädda. 6.3 kg, fördelat på 94 cm.
      "Krokodilen"

När eftermiddagen sakta övergick i kväll begav vi oss tillbaka, till ett ställe som vi spanat in tidigare under resan. Fortsatte fram tills det började skymma, men det gav inget. Som vanligt så här års känns kvällsfisket, mycket trögt. Mitt på dagen har varit absolut bäst, oavsett väderlek.

 Skymning vid Hallandsås.

En vacker dag led mot sitt slut. Snart står man där igen, vid ån med sitt spö. Livet på en pinne!

/Gedda