slangmigvidamubron

Slutade vid lunch och körde hem med tankarna på de silvriga laxarna. Regn och de västliga vindarna hade gjort förutsättningar perfekta ute i Halland. Att man fått rapporter på fångster dagen innan, gjorde inte saken sämre. Frågan var bara vem som kunde hänga med? Jobb och annat brukar ju ställa till det mitt i veckorna. Fick återbud, från en väldigt sugen laxfiskare, Arne "Oskar" Jönsson, som jag känner från min tid i HIF med fotbollen. Det blev uppenbart att denna eftermiddagen, skulle spenderas ensam. Inte alltid så skoj, men jag tog chansen. Åkte ner till fiskebolaget vid Coop och inhandlade en spinnare som såg vass ut. 6 mil senare stod jag i Halland och hoppades på ännu en oförglömlig eftermiddag vid Stensån.  
 
En sträcka vid Dönaredalen fiskades av, utan att ge mig något mer än vacker uppsyn.

Testade denna gång ställen som vi besökt tidigare. Hade ju läst mig till lite information vart de senaste fångsterna gjorts och följde dessa. Resultatlöst. Det blåste en stark vind och efter ett par timmar började man sakta men säkert gå ner i tvivel igen. Istället för att sura och ge upp, satte jag mig och tog en stor kopp kaffe och begrundade vattnet. En känsla växte sig starkare. Man borde kanske testa nedanför bron, som inte låg alltför långt borta, tänkte jag. 


En magisk å vid Hallandsåsen!

Sagt och gjort. Körde ner bilen och parkerade vid sidan av bron. Gick sedan nedströms och fiskade av alla ställen som såg intressanta ut. Hände inte ett dugg och när jag efter cirka 400 meter kom till en kohage, vände jag. Ute på de mer öppna fälten gjorde den piskande vinden sig ännu mer påmind och jag funderade på att ge upp, eller söka mig längre ut mot havet.

Av någon anledning tog jag ett långt kast uppströms vid en hölja som jag fiskat av tio minuter tidigare. Drog spinnare i strömmen och plötsligt tog det stop. Hugget kändes inte särskilt rejält, fick för mig att det här, det är en nog en mindre fisk. En lång rusning och lufttur senare förstod jag att så inte var fallet. En blank torped hade slukat min rosa spinnare och jag hade en massa buskar och träd som var i vägen. Ställde in slirbromsen så att fisken kunde löpa ut och jobbade mig ner mot en mer öppen yta. Fick sick-sacka i snåren och var nog allmänt rädd att den skulle slita sig innan jag ens hade en chans att göra motstånd. Kom ut på öppen mark och stod och drillade den i strömmen. Den var stark och jag pressade den inte så hårt. Tog det lugnare än sist jag mötte laxen, då jag mer eller mindre stod skärrad. Önskade att Madsen hade varit närvarande med sin håv, och hjälpa mig. Många tankar, som for förbi under tiden, under tiden som laxen kämpade sig trött. Tog mig ungefär 20 min allt som allt innan jag till slut kunde greppa den om spolen och dra upp den på land. Total lycka!


Min andra lax, fångad i Stensån.

Det gick ganska snabbt upp för mig att den här laxen var större än den jag tagit innan. 88 cm lång och med en vikt på 6.0 kg. Ringde en del samtal av ren glädje och önskade att några av mina fiskekamrater varit närvarande. Tvättade av fångsten och begav mig mot bilen. Att fortsätta kasta, var inte att tänka på. Min dag var gjord! Vid bron möttes jag av en leende man. 
- Är du möjligtvis Fredrik Svensson?, frågade han.
- Ja det stämmer, sa jag. Han presenterade sig som Leif Filipsson, från Vindrarp. Vi hade tidigare talats vid, och hjälp mig med bilder på tidigare fångster. En mycket sympatisk man som levt i stort sett hela sitt liv i dessa omgivningar. Han tittade på laxen och tog ett par bilder. Vi stod och talade en lång stund om allt möjligt inom fiske, om ån, erfarenheter. Alltid trevligt att finna likasinnade. Man får ett stort utbyte, och förstår varandra på ett speciellt sätt.
- Du har verkligen haft matjord i fickorna, här uppe, sa han. Det var bara att hålla med. Mitt fiske denna vår, i Stensån, är bättre än jag någonsin hade kunnat ana. Jag har tur allt som oftast. Det får gärna fortsätta på den inslagna vägen hela sommaren! Jag får passa på att tacka för den fina bilden!


En stolt Svensson med sin lax på 6 kilo vid Stensån, Halland. Bild: Leif Filipsson.  

Bilresan hem gick av bara farten. På mina tidigare frågor om överraskningar för veckan, hade jag fått svar. Snart kör en blå liten bil ner mot ån igen, fylld med fiskebitna killar och drömmar om storfångst!



/Laxafiskarn

Om man ska sammanfatta de senaste veckorna, har det verkligen varit blandat resultat. Först en lång kväll vid Verktygsdammen i Tyringe. Där visade mina kära flugvänner sin klass och utklassade den stackars spinnfiskaren totalt. Einar och Mattias drog fem regnbågar och man själv fick inte ett smack. Det bästa som hände var att Einar på något sätt krokade en karp. De inbitna fiskegubbarna på andra sidan börja skrika på varandra.
- Han har en riktig bjässe på, skrek en. En annan kom springande. De trodde naturligtvis att han hade lyckats fånga ett monster till "båge". Höll på att dö av garv, när mina två kumpaner stod på bryggan och karpen simmade runt, lite som den ville bland stolparna under deras fötter. De hade fullt upp med linor och att få loss felkrokningen. En mindre publik samlades och såg spektaklet. 4-5 kilo uppskattade vi vikten till, när vi efter många om och men krokade av den, och lät den simma tillbaka i frid. Ett nytt personbästa till slaktaren från Götagatan.

 En fin regnbåge, tagen av Mattias "Ghillie" Madsen.

 En mindre fin, okänd lokalboende (Einar, sägs det) med sin stolta fångst, Verktygsdammen, Tyringe.

Det har metats gädda i mynningen och även färna. Vi hade några stora hugg på färnan men det ville sig inte riktigt. Nu när "dämmet" e uppe, finns det knappast något vatten i Almaån. Tyvärr kommer detta på sikt få konsekvenser för fisket där. Finjasjön blir bättre och antagligen renare under sommarmånaderna, så den enes död blir den andres bröd så att säga. Einar lyckades hur som helst fånga en hyfsad gädda, som Ante brossa så vackert hovade in från knädjupt vatten.

 Ante "Hovmästaren"  Einar på "färnjakt" vid Amubron.

Så i förra veckans början, kom funderingar på Stensån igen. Det skulle regna, och efter tips, borde det vara som bäst någon dag efter regnet. Laxen borde stiga från havet. Först planerades en tur på onsdagen, som senare ändrades till fredagen. Det gjorde absolut inget, kan man säga nu i efterhand. Det hade regnat lite på onsdagen och torsdagen. När Madsen hämtade upp mig var åter solen tillbaka. Vi åkte på eftermiddagen när vi jobbat klart för veckan. Tog oss till Våxtorp och inhandlade fiskekort på "Tajes" som brukligt. 

Först testade vi nere vid E6:an. Där visade sig Mattias sitt alldeles speciella förhållande till hästar och blev vän med en hel flock. Han kunde inte fiska, men de hindrade inte mig, som hade ett par bra hugg, men missade. 


 
Mannen som kunde tala med hästar!

 Så fortsatte vi mot nya jaktmarker och fann ett ställe, som vi båda nog aldrig kommer glömma. Vi hade gått ungefär hundra meter från bilen, hoppat över en bäck som rann in i ån, och börjat fiska. Jag kastade med min gamla färgglada Ultraspinnare, modell 1993 eller så. När jag stod där såg jag plötsligt en plog i vattnet bakom min spinnare. Det var som om vattnet reste sig och något jagade draget. Så kom hugget, 1.5 m framför mig. Jag såg direkt att det här inte var en gädda. Av gammal vana är det nog den första arten man börjar tänka på. Fisken som hade hugg gjorde en lång rusning och hoppade lite, innan den gick ner djupt, och började skaka för att göra sig fri. Den stod rakt nedanför mig och jag såg att det var en laxfisk. Jag fick stora skälvan och tänkte, att den här får jag fan inte tappa. Gick nervöst på åvallen och följde minsta knyck från fisken. Som tur för oss hade den huggt invid en liten ö av vass, där Mattias med lätthet kunde hoppa ner. Först funderade vi på håven, men gjorde ett försök att ta den runt stjärtspolen. Den stack ut igen efter ett våldsamt plask. Vi hade ju sett att den satt förvånansvärt bra krokad, och jag tog tid på mig, för att trötta ut den. Tills slut, med hjälp av en mindre håv och vilja, forcerade Madsen upp den på säker mark.

Det visade sig vara en lax. En fisk som vi kämpat länge för och glädjen gick inte att ta miste på. Den vägde 4.3 kilo och var 75 cm lång. Kanske den finaste fisken jag någonsin fångat. Jag var helt borta, jag fattade liksom inte att det kunde hända mig, i denna förhållandevis "lilla" å. Men man ska aldrig underskatta Stensån. Många tack till Mattias som hjälpte mig att få upp den. Jag hade aldrig klarat det själv!

 
Min första lax. 4.3 kilo tagen på spinnare i Mellersta Stensån, Halland.

 
Afterwork fiske, den 6/5 2011, väl värt att minnas.

Fredagen gav inte mer utdelning. På söndag eftermiddag, var vi åter på plats, men den här dagen var för varm och vi krokade endast någon liten öring och en gäddeslinka under kvällen. Dagen gick lite mot oss. Vi tappade saker, gick i ogenomträngliga snår och hindrade bönder. Det hela avslutades med att Mattias bröt sitt flugspö.

- Jag ska aldrig mer hit, sa Einar, som blev trött som ett djur. Man var beredd att hålla med honom denna dagen. Vi hade gått långa sträckor, inte ett minsta tecken på någon större aktivitet. Likväl vet man att här simmar laxar, bra mycket större än den som föll för mitt bete. Jag kommer komma tillbaka, önskar mig regn en hel vecka, då vet jag vart jag ska.

Närmast väntas en av årets roligaste händelser när det gäller kustfisket. Nämligen näbbgäddan. Dessa snabbsimmande gröna krigare ger ofta väldigt fina matcher på lätt utrustning. Har hört att de är på gång upp mot Blekinge och vi har bestämt träff med dem i helgen!  

Från ån / Cigarrbadaren

Högtryck och strålande sol. Värme som man längtat efter en lång, kall och seg vinter. Träd och växter börjar åter klä sig i sin gröna skrud. Vid vattnet ser man genast tecken på liv. Insekter och fiskar, fågelsång som kvittrar. Påsken är en högtid som framförallt ger hopp. Bara att ge sig ut en sväng i naturen och insupa allt som händer, ger energi. När man tänker tillbaka på sin uppväxt, var påsken med sitt lov, starten på säsongen. Vi följde alltid samma spår. Cyklade ut till finjabron, vid Almaån. Fiskade oss ut till Finjasjön och tillbaka, samma väg. Här lades grunden till allt fiske man håller på med idag. Det var inte en dag, då och då som man besökte ån. Det var säkerligen hela lovet, och det gav resultat. Man lärde känna vattnet som sitt, var fisken stod och med enkla redskap fick vi mycket fisk. "Det var bättre förr" hör man ofta. När det gäller Almaån, är jag benägen att hålla med. De vårarna och försomrarna, kommer aldrig tillbaka. Ett underskattat vatten, med en stor artrikedom, det är den ån jag känner, Almaån.

Bara för skojs skull körde jag ut till Finjasjön, där ån börjar. Ville mest kolla läget och se om det var några som fiskade i det härliga vädret. Eftersom jag hade mitt spö i bilen kunde jag inte låta bli att ta några kast. Vid den sista bron, längst ute finns alltid smågäddor, den här tiden på året. De står inne vid kanterna och är allt som oftast väldigt huggvilliga. Efter ett par kast, såg jag den första, men den missade min vobbler i sitt utfall. Ett kast senare, missade den inte. 

 
En typisk vårgädda, i Almaån. Strax under kilot och alltid intresserad att hugga.

Efter att satt tillbaka den lilla hungriga stackaren, gick jag vidare ut mot sjön. Träffade på en hel del folk som var ute i vårvärmen. Tror hela det här området fått sig ett rejält lyft. Kommunen har lagt pengar och kraft på att röja upp här ute, det har gett resultat. En fin plats att vandra på. Fågelskådare och pensionärer gick glatt fram och frågade om man hade någon lycka. Träffade även på två killar som var ute med sina barn och fiskade lite. Ställde mig på ett av mina klassiska ställen och kastade ut nedströms. Pang! En stunds kamp och en perfekt matfisk var landad. Eftersom jag visste att killarna med barnen, ville ha fisk till middag, tog jag upp denna gädda. Jag gick bort där de stod och överlämnade fisken.  

 
Gädda på 1.9 kilo som gick till Peter S i Finja. Hoppas fångsten smaka!

Fick ytterligare en mindre gädda. Glupskheten hos denna var stor och draget nästan i samma size som den själv. Enkelheten i detta fiske är nog den största glädjen. Man kan fiska med allt från spinnare till vobbler. Jigg och skeddrag funkar utmärkt. Du behöver inte ha en utrustning för tusentals kronor. Det är basic fiske, som alla kan ta del av, oavsett tidigare erfarenhet. Gäddor runt kilot upp till 3 kg finns här gott om. Eftersom de större gäddorna oftast leker sist, är de trögare att fånga nu. De känns som de gärna inte hugger, innan leken är över. 

 Gäddans jaktmarker med vass och perfekta ståndplatser, där den kan lurpassa på sina byten.

 Stort byte för en liten fisk, men är man hungrig så!

Vill gäddorna inte ta drag kan man alltid testa att meta upp dem. Ett mycket spännande fiske som ofta är oerhört effektivt. Det kommer mer om detta fisket längre fram. Fiskade totalt i en och en halv timme. Man hade fått se sin gamla "hemmaplan" och visst var det som brukar. Nu börjar det på allvar, tänkte jag och körde hem. Fiskegiftet i ens ådror, svallar starkare än någonsin.

/F
  

Molnen tätnade när två hungriga fiskare anlände till Båstad. Vi hann precis ur bilen och duka fram frukosten under bron innan ett rejält oväder styrde in från havet. Regnet öste ner och man frågade sig själv om denna dagen skulle bli en sån dag? En sån dag man haft så många gånger när det gäller fiske. En dag då det regnar oavbrutet. Där det känns som att för varje kast, rinner energin ur en och man tappar tron på det helt. Ungefär en minut senare kom svaret. Då hade jag lyckats rigga mitt spö och tog ett långt kast nerströms i mynningen. Pang! Spinnaren stannade lika plötsligt som oväntat och känslan av en kämpande firre på kroken var mycket välkomnande. Den slet sig dock men efter ett par minuter kom nästa hugg. 
- Nej nu skiter jag i att det regnar sa Einar och kastade ut flugan. Einar behövde inte stå i regn särskilt länge, för skuren drog förbi och något senare sprack himlen upp och till och med solen tittade fram på oss. 
 
  

           En besa som snabbt fick sin frihet åter.        

 Under de två nästkommande timmarna fick vi uppleva ett helt magiskt fiske. Jag drog upp tre fiskar varav en liten helt blank. Tappade ytterligare 4 st. Einarsson lyckade få en fin blank under måttet, men som gav en härlig och välförtjänt fight på flugspöet. Glädjen gick inte att ta miste på när han styrde fisken mot land. Den högg på en orange fluga som vi döpte till "Olvan". Öringarna reagerade för övrigt på just den färgen hela eftermiddagen. Känns säkert med grälla färger nu under våren.

 Einarsson med sin lilla blänkare, tagen på favvostället, i strömmen vid bron.

Med ett ökat antal fiskare och mer aktivitet nere vid ån, blev fisket sämre ju längre dagen led. Sent på eftermidadgen fick jag upp ytterligare en fisk, som vägde två kg. Även den fick simma tillbaka. 

 -En fin kamp, men de e ju din blanka storebror jag vill ha!          

Strax innan vi bestämde oss för att köra hem, small det till ordentligt på Einar spö. En större fisk hade tagit flugan. Den slet sig dock loss och till slut packade vi ihop och åkte mot Tyringe igen. Vi hade haft en kanondag. Fem öringar landade, sex-sju ordentliga hugg. Vi hade fått en skön eftermiddag i lagom temperatur. Vi hade fått trevliga samtal med åtskilliga fiskare som precis som oss, hittat hit till denna lilla pärla. Stensån har något speciellt. Jag vet inte exakt vad det är. Men något säger mig att inom en månad har någon av fiskarna här, landat en blanking betydligt större än de vi sett hittills. Sen kommer laxen. Kan bli en spännande vår/försommar i dessa miljöer!   

 Den flugfiskande "raggarskotten" in action!                                  

/ Fredrik                                  

Bestämde oss för att åka ut till Stensån vid Båstad för att prova lyckan. Hämtade upp Einarsson vid tio tiden och styrde kosan mot "tennismeckat" vid Hallandsåsen. Väl framme åkte vi först ner till mynningen, vid havet. Där träffade vi flugfiskaren Rickard Landin från Tyringe, som känner detta vattnet väl. Vi fick lite tips och han berättade att han hade lyckats fånga två öringar under morgontimmarna, på sina spoonflies. Här kommer en länk till hans sida om just dessa flugor, som verkar väldigt effektiva. http://www.landintyringe.se/Flugor.html 

Efter detta åkte vi upp till Rivieragrillen och inhandlade fiskekort. 60 kr för en hel dags fiske känns inte så farligt. Med tanke på vattnets karaktär och den vackra naturen. Med tanke på chansen att fånga fina öringar/laxar på både fluga och spinn, känns priset överkomligt. Klockan var nog runt 12 när vi väl hade kommit på plats och riggat vår utrustning. I efterhand kan nog nämnas att vi valde fel sida av vattnet när vi fiskade oss ner de 2-3 km ut till havet. Branta sluttningar och mindre raviner mötte oss. Även en hel del fint fiske på sina platser. Lugna partier varvades med fina strömmar och Einar tyckte det såg lovande ut, flugfiskare som han är!

                   

När vi väl hade fiskat oss ner en bit kom en bro som vi kört över innan. Härifrån och ut till havet såg vattnet ännu mer förföriskt och lockande ut. Det kändes som om det bara var en tidsfråga innan det skulle hugga. Vi passade även på att ta en fikapaus i vårsolen.

                              

Efter lite kaffe i kroppen och ny energi fortsatte vi fiska. Einar såg ett vak från en fisk och fick hopp om hugg. När hans utrusting börja trassla sig, tog jag ett par kasst med min spinnare. Vips så högg en liten men stridsvillig öring på 37 cm. Den fick snabbt sin frihet tillbaka och simmade hem i det kalla vattnet. 

 Einar kastar flitigt med sin fluga i mynningen ut vid havet.

Vi föjde sedan vattnet ut mot mynningen. Här var det väldigt lättkastat och vattnet gick som i en fåra. Jag lyckades även här fånga en mindre öring på spinn. Landin hade tagit fisk här på morgonen. En annan mycket trevlig flugfiskare som vi träffade, fick en fin öring som han släppte tillbaka. Den var 47 cm, alltså lovlig. Skulle tro den vägde omkring kilot och var blank. Jag fick hjälpa honom att ta lite bilder med hans undervattens kamera. Man kan ju hoppas det blev några fina bilder. Vi träffade på en havsfiskare från Laholmstrakten som brukar fiska med Einars klubb. Världen är bra liten ibland. Vi fortsatte fiska tills det började mörkna, utan resultat. Efter en lång dag, satte sig två frusna fiskare i bilen och lämnade Båstad för denna gång.

Vi lär komma tillbaka, med lite mer vårvärme och nytt fiskesug, kommer det bli fler resor hit. Info om Stensån: http://www.algonet.se/~runtek/stensan/index.htm

/ Fredrik