slangmigvidamubron

En liten tur till Bjärehalvön stod på schemat. Deltagarna, Einar och Madsen hämtades upp redan klockan åtta. Vi inhandlade nybakta frallor på Konditori Lövet och begav oss västerut. Med oss hade vi stora förväntningar, känslan att Stensån skulle leverera. Vädret var kanske det stora frågetecknet. Värme, klart väder och strålande sol. Brukar inte vara att föredra, inte när man ska smyga på öring. Hur skulle det komma att påverka dagens fiskande?

 Här ska det flugas. Einar och Mattias, en vacker morgon vid Stensån, Båstad.

Stensån visade denna morgon upp helt fantastiska vyer. Ån gled stilla fram, trollskt på nåt vis, på sin väg ut mot havet. De branta kanterna av ån, var klädda i vitsippor och andra växter. Det myllra av liv och ljud. På en vecka hade allt exploderat ut i en enda stor grönska.  Jag mötte en vässla, som stod o tittade på mig, från sitt bo, en lång stund. Det var en härlig plats, en härlig morgon. 

            

Tre timmar senare var det inte lika muntert. Fisket hade gått i stå liksom. Inga fiskar att skriva hem om direkt. De fyra vi hade fått, var ungefär i storleken av en tändsticksask. Värmeböljan hade fått vattnet att sjunka betänkligt och de större fiskarna verkade i alla fall denna dag inte hålla till, inne i denna delen av ån. Einar var totalt uppgiven och låg halvt utslagen, med bar överkropp, på en bänk i närheten av ån. 

- Nu ger jag upp, tar inte ett kasst till, sa Einar, och såg ut som om han hellre hade fiskat hemma, i ett badkar, än där vi befann oss. Bredvid honom fann jag ett tydligt vårtecken. Han hade knäckt en kall beer, och satt nu och smidde planer för eftermiddagen. 
 "Einars tröstbeer"    Hovs Hallar.
 
Det blev till att köra vidare. Först ut mot Hovs Hallar för att se om vi var förmögna att finna en plats vid havet. Inne i Båstad gick det knappt att komma fram, knökat till tusen. Einar passade på att, ha lite godisregn i egen regi till förbipasserande stockholmare och annat löst folk. Då vi bara hade två par vadare med oss, var vi tvugna att hitta klippor eller liknande och det gjorde vi ej. Åkte tillbaka ner till Kattvik. Då kläcktes en tanke. Lagan. Det e ju inte så himla långt från Båstad. En dryg halvtimme senare stod tre fiskare inne i Laholm och blickade ut över ett stort vatten. Lagan, med dess bjässar till laxar. Ens tankar skenade, för ett par ögonblick iväg, och nu ville man åter fiska.

               Lagan.

Vi fiskade av ett par olika sträckor i Laholm och dess närhet. Efter detta bestämde vi att åka ut mot mynningen för att avsluta dagens fiske där. Naturligtvis körde vi lite fel och hamnade hos några campare. Dagens behållning var när mina medresenärer, något otippat, blev bjudna på snaps, just av dessa husvagnsfantaster.

 
En skål, på någon slags hembrygd Koskenkorva. Starkare än stark, enligt rapporterna.

Till slut hittade vi i alla fall till Lagaoset, som mynningen kallas. Vi fortsatte fiskeriet fram tills omkring klockan 20. Då hade vi fått mer än nog, av både fiske och sol, kändes det som.

 Expedition Sahara?

           Lagaoset.   


Denna långa dag var slut. Det blev ingen lax. Men vi var nog rätt nöjda i vilket fall som helst. Vi kommer igen!
Om man vill läsa mer om just Lagan, så bör man kolla in denna sidan: laxfiske.org 

/ Dagens Ryss