slangmigvidamubron

Slutade vid lunch och körde hem med tankarna på de silvriga laxarna. Regn och de västliga vindarna hade gjort förutsättningar perfekta ute i Halland. Att man fått rapporter på fångster dagen innan, gjorde inte saken sämre. Frågan var bara vem som kunde hänga med? Jobb och annat brukar ju ställa till det mitt i veckorna. Fick återbud, från en väldigt sugen laxfiskare, Arne "Oskar" Jönsson, som jag känner från min tid i HIF med fotbollen. Det blev uppenbart att denna eftermiddagen, skulle spenderas ensam. Inte alltid så skoj, men jag tog chansen. Åkte ner till fiskebolaget vid Coop och inhandlade en spinnare som såg vass ut. 6 mil senare stod jag i Halland och hoppades på ännu en oförglömlig eftermiddag vid Stensån.  
 
En sträcka vid Dönaredalen fiskades av, utan att ge mig något mer än vacker uppsyn.

Testade denna gång ställen som vi besökt tidigare. Hade ju läst mig till lite information vart de senaste fångsterna gjorts och följde dessa. Resultatlöst. Det blåste en stark vind och efter ett par timmar började man sakta men säkert gå ner i tvivel igen. Istället för att sura och ge upp, satte jag mig och tog en stor kopp kaffe och begrundade vattnet. En känsla växte sig starkare. Man borde kanske testa nedanför bron, som inte låg alltför långt borta, tänkte jag. 


En magisk å vid Hallandsåsen!

Sagt och gjort. Körde ner bilen och parkerade vid sidan av bron. Gick sedan nedströms och fiskade av alla ställen som såg intressanta ut. Hände inte ett dugg och när jag efter cirka 400 meter kom till en kohage, vände jag. Ute på de mer öppna fälten gjorde den piskande vinden sig ännu mer påmind och jag funderade på att ge upp, eller söka mig längre ut mot havet.

Av någon anledning tog jag ett långt kast uppströms vid en hölja som jag fiskat av tio minuter tidigare. Drog spinnare i strömmen och plötsligt tog det stop. Hugget kändes inte särskilt rejält, fick för mig att det här, det är en nog en mindre fisk. En lång rusning och lufttur senare förstod jag att så inte var fallet. En blank torped hade slukat min rosa spinnare och jag hade en massa buskar och träd som var i vägen. Ställde in slirbromsen så att fisken kunde löpa ut och jobbade mig ner mot en mer öppen yta. Fick sick-sacka i snåren och var nog allmänt rädd att den skulle slita sig innan jag ens hade en chans att göra motstånd. Kom ut på öppen mark och stod och drillade den i strömmen. Den var stark och jag pressade den inte så hårt. Tog det lugnare än sist jag mötte laxen, då jag mer eller mindre stod skärrad. Önskade att Madsen hade varit närvarande med sin håv, och hjälpa mig. Många tankar, som for förbi under tiden, under tiden som laxen kämpade sig trött. Tog mig ungefär 20 min allt som allt innan jag till slut kunde greppa den om spolen och dra upp den på land. Total lycka!


Min andra lax, fångad i Stensån.

Det gick ganska snabbt upp för mig att den här laxen var större än den jag tagit innan. 88 cm lång och med en vikt på 6.0 kg. Ringde en del samtal av ren glädje och önskade att några av mina fiskekamrater varit närvarande. Tvättade av fångsten och begav mig mot bilen. Att fortsätta kasta, var inte att tänka på. Min dag var gjord! Vid bron möttes jag av en leende man. 
- Är du möjligtvis Fredrik Svensson?, frågade han.
- Ja det stämmer, sa jag. Han presenterade sig som Leif Filipsson, från Vindrarp. Vi hade tidigare talats vid, och hjälp mig med bilder på tidigare fångster. En mycket sympatisk man som levt i stort sett hela sitt liv i dessa omgivningar. Han tittade på laxen och tog ett par bilder. Vi stod och talade en lång stund om allt möjligt inom fiske, om ån, erfarenheter. Alltid trevligt att finna likasinnade. Man får ett stort utbyte, och förstår varandra på ett speciellt sätt.
- Du har verkligen haft matjord i fickorna, här uppe, sa han. Det var bara att hålla med. Mitt fiske denna vår, i Stensån, är bättre än jag någonsin hade kunnat ana. Jag har tur allt som oftast. Det får gärna fortsätta på den inslagna vägen hela sommaren! Jag får passa på att tacka för den fina bilden!


En stolt Svensson med sin lax på 6 kilo vid Stensån, Halland. Bild: Leif Filipsson.  

Bilresan hem gick av bara farten. På mina tidigare frågor om överraskningar för veckan, hade jag fått svar. Snart kör en blå liten bil ner mot ån igen, fylld med fiskebitna killar och drömmar om storfångst!



/Laxafiskarn