Påskfiske Del 2 23/4

En liten tur till Bjärehalvön stod på schemat. Deltagarna, Einar och Madsen hämtades upp redan klockan åtta. Vi inhandlade nybakta frallor på Konditori Lövet och begav oss västerut. Med oss hade vi stora förväntningar, känslan att Stensån skulle leverera. Vädret var kanske det stora frågetecknet. Värme, klart väder och strålande sol. Brukar inte vara att föredra, inte när man ska smyga på öring. Hur skulle det komma att påverka dagens fiskande?

 Här ska det flugas. Einar och Mattias, en vacker morgon vid Stensån, Båstad.

Stensån visade denna morgon upp helt fantastiska vyer. Ån gled stilla fram, trollskt på nåt vis, på sin väg ut mot havet. De branta kanterna av ån, var klädda i vitsippor och andra växter. Det myllra av liv och ljud. På en vecka hade allt exploderat ut i en enda stor grönska.  Jag mötte en vässla, som stod o tittade på mig, från sitt bo, en lång stund. Det var en härlig plats, en härlig morgon. 

            

Tre timmar senare var det inte lika muntert. Fisket hade gått i stå liksom. Inga fiskar att skriva hem om direkt. De fyra vi hade fått, var ungefär i storleken av en tändsticksask. Värmeböljan hade fått vattnet att sjunka betänkligt och de större fiskarna verkade i alla fall denna dag inte hålla till, inne i denna delen av ån. Einar var totalt uppgiven och låg halvt utslagen, med bar överkropp, på en bänk i närheten av ån. 

- Nu ger jag upp, tar inte ett kasst till, sa Einar, och såg ut som om han hellre hade fiskat hemma, i ett badkar, än där vi befann oss. Bredvid honom fann jag ett tydligt vårtecken. Han hade knäckt en kall beer, och satt nu och smidde planer för eftermiddagen. 
 "Einars tröstbeer"    Hovs Hallar.
 
Det blev till att köra vidare. Först ut mot Hovs Hallar för att se om vi var förmögna att finna en plats vid havet. Inne i Båstad gick det knappt att komma fram, knökat till tusen. Einar passade på att, ha lite godisregn i egen regi till förbipasserande stockholmare och annat löst folk. Då vi bara hade två par vadare med oss, var vi tvugna att hitta klippor eller liknande och det gjorde vi ej. Åkte tillbaka ner till Kattvik. Då kläcktes en tanke. Lagan. Det e ju inte så himla långt från Båstad. En dryg halvtimme senare stod tre fiskare inne i Laholm och blickade ut över ett stort vatten. Lagan, med dess bjässar till laxar. Ens tankar skenade, för ett par ögonblick iväg, och nu ville man åter fiska.

               Lagan.

Vi fiskade av ett par olika sträckor i Laholm och dess närhet. Efter detta bestämde vi att åka ut mot mynningen för att avsluta dagens fiske där. Naturligtvis körde vi lite fel och hamnade hos några campare. Dagens behållning var när mina medresenärer, något otippat, blev bjudna på snaps, just av dessa husvagnsfantaster.

 
En skål, på någon slags hembrygd Koskenkorva. Starkare än stark, enligt rapporterna.

Till slut hittade vi i alla fall till Lagaoset, som mynningen kallas. Vi fortsatte fiskeriet fram tills omkring klockan 20. Då hade vi fått mer än nog, av både fiske och sol, kändes det som.

 Expedition Sahara?

           Lagaoset.   


Denna långa dag var slut. Det blev ingen lax. Men vi var nog rätt nöjda i vilket fall som helst. Vi kommer igen!
Om man vill läsa mer om just Lagan, så bör man kolla in denna sidan: laxfiske.org 

/ Dagens Ryss

Påskfiske Del 1 22/4

Högtryck och strålande sol. Värme som man längtat efter en lång, kall och seg vinter. Träd och växter börjar åter klä sig i sin gröna skrud. Vid vattnet ser man genast tecken på liv. Insekter och fiskar, fågelsång som kvittrar. Påsken är en högtid som framförallt ger hopp. Bara att ge sig ut en sväng i naturen och insupa allt som händer, ger energi. När man tänker tillbaka på sin uppväxt, var påsken med sitt lov, starten på säsongen. Vi följde alltid samma spår. Cyklade ut till finjabron, vid Almaån. Fiskade oss ut till Finjasjön och tillbaka, samma väg. Här lades grunden till allt fiske man håller på med idag. Det var inte en dag, då och då som man besökte ån. Det var säkerligen hela lovet, och det gav resultat. Man lärde känna vattnet som sitt, var fisken stod och med enkla redskap fick vi mycket fisk. "Det var bättre förr" hör man ofta. När det gäller Almaån, är jag benägen att hålla med. De vårarna och försomrarna, kommer aldrig tillbaka. Ett underskattat vatten, med en stor artrikedom, det är den ån jag känner, Almaån.

Bara för skojs skull körde jag ut till Finjasjön, där ån börjar. Ville mest kolla läget och se om det var några som fiskade i det härliga vädret. Eftersom jag hade mitt spö i bilen kunde jag inte låta bli att ta några kast. Vid den sista bron, längst ute finns alltid smågäddor, den här tiden på året. De står inne vid kanterna och är allt som oftast väldigt huggvilliga. Efter ett par kast, såg jag den första, men den missade min vobbler i sitt utfall. Ett kast senare, missade den inte. 

 
En typisk vårgädda, i Almaån. Strax under kilot och alltid intresserad att hugga.

Efter att satt tillbaka den lilla hungriga stackaren, gick jag vidare ut mot sjön. Träffade på en hel del folk som var ute i vårvärmen. Tror hela det här området fått sig ett rejält lyft. Kommunen har lagt pengar och kraft på att röja upp här ute, det har gett resultat. En fin plats att vandra på. Fågelskådare och pensionärer gick glatt fram och frågade om man hade någon lycka. Träffade även på två killar som var ute med sina barn och fiskade lite. Ställde mig på ett av mina klassiska ställen och kastade ut nedströms. Pang! En stunds kamp och en perfekt matfisk var landad. Eftersom jag visste att killarna med barnen, ville ha fisk till middag, tog jag upp denna gädda. Jag gick bort där de stod och överlämnade fisken.  

 
Gädda på 1.9 kilo som gick till Peter S i Finja. Hoppas fångsten smaka!

Fick ytterligare en mindre gädda. Glupskheten hos denna var stor och draget nästan i samma size som den själv. Enkelheten i detta fiske är nog den största glädjen. Man kan fiska med allt från spinnare till vobbler. Jigg och skeddrag funkar utmärkt. Du behöver inte ha en utrustning för tusentals kronor. Det är basic fiske, som alla kan ta del av, oavsett tidigare erfarenhet. Gäddor runt kilot upp till 3 kg finns här gott om. Eftersom de större gäddorna oftast leker sist, är de trögare att fånga nu. De känns som de gärna inte hugger, innan leken är över. 

 Gäddans jaktmarker med vass och perfekta ståndplatser, där den kan lurpassa på sina byten.

 Stort byte för en liten fisk, men är man hungrig så!

Vill gäddorna inte ta drag kan man alltid testa att meta upp dem. Ett mycket spännande fiske som ofta är oerhört effektivt. Det kommer mer om detta fisket längre fram. Fiskade totalt i en och en halv timme. Man hade fått se sin gamla "hemmaplan" och visst var det som brukar. Nu börjar det på allvar, tänkte jag och körde hem. Fiskegiftet i ens ådror, svallar starkare än någonsin.

/F
  


Lax och krokodil 17/4

Med krokarna vässade och spöna redo, sökte vi nya jaktmarker vid foten av Hallandsåsen. Det var jag, Einar och Mattias Madsen. Madsen, flugfiskare från Tyringe, precis som Einarsson. Vi hade tänkt testa ett nytt ställe. Stensåns mellersta fiskevårdsområde föll lotten på. Efter alla turer i Stensån nedre, skulle det bli intressant, att se, vad ån hade att erbjuda längre upp. Här fanns ungefär en mil av outfoskat vatten med tillgång av både vandrande lax och havsöring. Einar blev smått salig när han fick se de första poolerna, nere vid Åstarps bro. -Här måste stå fisk, sa han.

            http://www.stensanslaxfiske.se/ : Om Stensån mellersta FVO

Någon fisk blev det inte. Vi vandrade längs snåriga stigar och fiskade av stora partier, utan resultat. Beslut togs och vi packade in oss i bilen igen. Körde mot Östra Karup och den sista sträckan av fiskevårdsområdet. Vi satte oss i vårsolen och fikade och tittade ner på ån. Vattnet hade lite annan karaktär här, än det andra stället. Bredare och mycket mindre träd och buskar.
- Här smäller det, sa jag.
- Det sa du om det andra stället med, log Einar skeptiskt.

Vi vandrade över bron och jag tog av vänster in i en hage. Einar och Madsen gick höger mot ett mer öppet fält. Efter ett par minuter kände jag en stöt i mitt spö, men mitt mothugg var för sent. Då ringde det i mobilen.
- Madsen har nog fan en lax på, skrek Einar.
När jag väl kom fram, drillade Mattias en större fisk.
- En lax, jag är säker, sa Einar.
- Kan vara en öring med, sa jag.
När den landats kom svaret direkt, en lax. Man kan se det på stjärten och prickarna. En laxbesa på omkring 70 cm hade slukat Madsen fluga. 2.3 kg. Hans första lax någonsin. Härligt.

 Mattias Madsen med sitt livs första lax, tagen på en grön fluga, Stensån. Fisken återutsattes.



En vana att bada verkar förfölja oss. Denna gången var det Mattias tur. Vid återutsättandet gled han mycket stilfullt ner i vattnet med sin fisk. Något lerig och gyttjig gick han till bilen och klädde om till mina vadare. Men det var det nog värt efter laxen :)

Fisket fortsatte. Vi kastade tålmodigt och hade en del känn men inget som ville fastna. Det öpnna landskapet med bördiga åkrar och fält, gjorde det ganska lätt att fiska och ta sig fram här. Men likså hade man inte mycket till riktmärken i vattnet. Alla ställen såg likadana ut.

      Flugfiskande skåningar på besök i Halland.

In vid ett stråk med vass fick jag ett rejält hugg. Kände direkt att de här var inte en liten fisk. Den tryckte ner mot botten och började med långa knyck, göra motstånd. Sen stannade den av. Sakta men säkert började den ge med sig och röra sig motströms, i min riktning. Einar som stått hundra meter längre ner kom rusandes.
- Det är säkert en gäddejävel, sa Einar. 
- Då väger den fem kilo, sa jag.
Drömmen om en lax eller öring fanns ju där hela tiden. En blank sida och man hade varit väldigt nervös. Istället visades en gul-vit sida ett par meter ut.
- Gädda, sa vi samtidigt, något besvikna.
Eftersom håven hade sina begränsingar, fick Einar lägga sig på knä och offra sin hand. Ett ordentligt "nackatag" senare låg en fet vårgädda i gräset. Kändes lite som om man hade blivit lurad. Som vanligt blir man förföljd av denna rovgiriga fiskart. Slår aldrig fel. Lyckas, (eller misslyckas?) genom att kroka denna art i alla möjliga tänkbara och otänkbara vatten. Vi valde att inte sätta tillbaka denna "Öringdödare". Kanske gjorde man också vattnet en tjänst, då denna fisk var fylld med rom och alltså inte hade lekt än. Måste ha retat den ordentligt, med min lilla 10 grams spinnare.

 Gedda, med en gädda. 6.3 kg, fördelat på 94 cm.
      "Krokodilen"

När eftermiddagen sakta övergick i kväll begav vi oss tillbaka, till ett ställe som vi spanat in tidigare under resan. Fortsatte fram tills det började skymma, men det gav inget. Som vanligt så här års känns kvällsfisket, mycket trögt. Mitt på dagen har varit absolut bäst, oavsett väderlek.

 Skymning vid Hallandsås.

En vacker dag led mot sitt slut. Snart står man där igen, vid ån med sitt spö. Livet på en pinne!

/Gedda

Vackert väder, men inget höjdarfiske 10/4

Så kan man nog summera den senaste tidens upplevelser. Efter att ha stått och kastas timme in och timme ut i Vinslöv, börjar man tröttna lite smått på det stället. Det händer liksom inte så värst mycket. Man går runt dyngpölen och försöker hitta de där blanka pjäserna. Lika retfullt är det när de gång på gång visar sej, genom att med stora språng, hoppa upp och vifta lite på stjärten. Men bita på mina drag vill de inte, inte just nu. Förutom ett fåtal hugg har jag endast lyckats landa en liten stationär öring. Den hade ett väldigt otrevligt sår i huvudet dessutom.


                          En stationär vinslövsöring med en rejäl skada.



           En tidig vårmorgon i Vinslöv.  


I söndags blev det en ny tur till ett varmt och soligt Båstad. Denna gång följde en gammal fiskepolare från förr med. Sam Oueis, som växte upp i samma kvarter som mig och Einar, hade bestämt sig för att prova lyckan. Under bilresan satte ju givetvis Mr Einarsson igång och berätta gamla skrönor och anekdoter från barndomen och man garvade mer än man gör under en hel vecka. Efter att ha inhandlat fiskekort på en gård och käkat "frulle" vid ån var det dags att börja fiska. Till en början hände det inte särskilt mycket. Det mest uppseendeväckande var kanske att Sam tog sig ett dopp i ån. Efter att ha missbedömt en brant kant, halka han ner i det kalla vattnet. 

 Einar och Sam       "Besan Einarsson"

Plötsligt hörde man Einar skrika på avstånd. När jag väl kom fram visade det sig att han hade en silverblank fisk på flugan. Men även denna firren var en utlekt "besa" på dryga kilot.

Eftermiddagen fortgick och vi fick en del fisk. De flesta blanka, men för små. Sam fick en fin fisk på 42 cm. Den där riktiga fullträffen har inte kommit än i Stensån. Men den kommer nog snart. Einar har ju gett sig djävulen på att han ska dra en lax. Tålamod blir ledordet. Efter en liten paus och årets förmodligen dyraste pizza fortsatte vid fiska fram till kl 19. Totalt sett blev det 8 fiskar på 3 man. Sam lyckades även med att kroka århundradets minsta öring och fick som pris, en plats i baksätet i bilen hem. 

 
Sam, glad som en speleman med sin fångst.
 
Resan hem blev än mer roande än tidigare då galenskapen fortsatte. Som vanligt under söndagskvällarna i dessa trakter spelades de mest märkliga saker på radion. Förra veckans vedervärdiga fiolkonsert, toppades denna veckan med att vi prickade in mongolisk strupsång. När Einar gjorde sin egen variant av dessa läten kändes det som om att både jag och Sam höll på att dö av skratt. Tre trötta, men glada fiskevänner hade haft en fin dag i solkskenet och funderade på kommande turer!

Göra stolpar! / Ged

Efter regn kommer sol, Stensån 3/4

Molnen tätnade när två hungriga fiskare anlände till Båstad. Vi hann precis ur bilen och duka fram frukosten under bron innan ett rejält oväder styrde in från havet. Regnet öste ner och man frågade sig själv om denna dagen skulle bli en sån dag? En sån dag man haft så många gånger när det gäller fiske. En dag då det regnar oavbrutet. Där det känns som att för varje kast, rinner energin ur en och man tappar tron på det helt. Ungefär en minut senare kom svaret. Då hade jag lyckats rigga mitt spö och tog ett långt kast nerströms i mynningen. Pang! Spinnaren stannade lika plötsligt som oväntat och känslan av en kämpande firre på kroken var mycket välkomnande. Den slet sig dock men efter ett par minuter kom nästa hugg. 
- Nej nu skiter jag i att det regnar sa Einar och kastade ut flugan. Einar behövde inte stå i regn särskilt länge, för skuren drog förbi och något senare sprack himlen upp och till och med solen tittade fram på oss. 
 
  

           En besa som snabbt fick sin frihet åter.        

 
Under de två nästkommande timmarna fick vi uppleva ett helt magiskt fiske. Jag drog upp tre fiskar varav en liten helt blank. Tappade ytterligare 4 st. Einarsson lyckade få en fin blank under måttet, men som gav en härlig och välförtjänt fight på flugspöet. Glädjen gick inte att ta miste på när han styrde fisken mot land. Den högg på en orange fluga som vi döpte till "Olvan". Öringarna reagerade för övrigt på just den färgen hela eftermiddagen. Känns säkert med grälla färger nu under våren.

 Einarsson med sin lilla blänkare, tagen på favvostället, i strömmen vid bron.

Med ett ökat antal fiskare och mer aktivitet nere vid ån, blev fisket sämre ju längre dagen led. Sent på eftermidadgen fick jag upp ytterligare en fisk, som vägde två kg. Även den fick simma tillbaka. 

 -En fin kamp, men de e ju din blanka storebror jag vill ha!          

Strax innan vi bestämde oss för att köra hem, small det till ordentligt på Einar spö. En större fisk hade tagit flugan. Den slet sig dock loss och till slut packade vi ihop och åkte mot Tyringe igen. Vi hade haft en kanondag. Fem öringar landade, sex-sju ordentliga hugg. Vi hade fått en skön eftermiddag i lagom temperatur. Vi hade fått trevliga samtal med åtskilliga fiskare som precis som oss, hittat hit till denna lilla pärla. Stensån har något speciellt. Jag vet inte exakt vad det är. Men något säger mig att inom en månad har någon av fiskarna här, landat en blanking betydligt större än de vi sett hittills. Sen kommer laxen. Kan bli en spännande vår/försommar i dessa miljöer!   

 Den flugfiskande "raggarskotten" in action!                                  

/
Fredrik                                  


RSS 2.0